Ola Skinnarmo - Äventyraren som tycker det är viktigt att krångla till det ibland

Foto: Pressbild
Ända sedan barnsben blev han itutad orden ”icke sur – gå på tur”, där han växte upp i Nylöse, Göteborg. Med en mamma som mulletant och en pappa som hurtig norrman var det inte så konstigt att Ola Skinnarmo började med friluftsliv. Idag är Ola Sveriges mest kända äventyrare. För Reversen berättar han om sina expeditioner, kalsongbyten och vikten av att vid en tidig ålder få träffa en isbjörn.

- Det var ett äventyr att ta sig hit!

 

Så öppnar Ola Skinnarmo sin föreläsning under Kontaktdagarna i februari. Hela hörsalen är fylld av studenter som alla kommit för att lyssna på hur Ola lyckades segla över Nordostpassagen, ta sig över Grönlands inlandsis samt skida hela vägen till både Syd- och Nordpolen. Ola har kommit till just Ekonomikum för att prata om 4 M – mål, motivation, mental styrka och miljö – starka värdeord som han tror är essentiella när det kommer till det mesta här i livet. Men någon karriär som akademiker var aldrig på tal för Ola.

 

- Jag har alltid varit bättre på att skida än att stava!

 

År 1998 lyckades Ola att som första svensk – och yngst i världen – just skida över Sydpolen. Han var då 26 år gammal. Först var han tvungen att göra en övningsresa till Svalbard och Grönland, för att verkligen vara säker på att han skulle klara av skidandet. En av Olas deviser är vikten av att sätta delmål för att nå ända fram. Han tror även att envishet och förmågan att se möjligheter istället för problem är två andra viktiga egenskaper för att bli en stark äventyrare.

 

- Anledningen till att jag lyckats beror inte på att jag är särskilt stor eller stark, utan för att jag tänkt på alla självklarheter! Mitt mindset är A och O. Samtidigt ska man inte förbereda sig för mycket, då finns risken att man aldrig kommer iväg! förklarar Ola.

 

Efter att Ola hade tagit sig an Sydpolen, stod Nordpolen näst på tur tillsammans med den numera bortgångna äventyraren Göran Kropp. När de hunnit ungefär halvvägs förfrös Göran tummen, då han satt och höll i ett vapen siktat mot en isbjörn. Förfrysningen ledde till att Göran blev tvungen att avbryta expeditionen och Ola fick fortsätta ensam. Ola menar att det i ett sådant läge är viktigt att vara tillfreds med sig själv, då du är helt ensam med dina tankar. Och tänka, det hinner man göra på det mesta. När man äventyrar ensam gäller det att hitta flytet, annars kan dagarna kännas oändliga. Ola skidade från åtta på morgonen till nio på kvällen.

 

- Då dagen var slut kände man sig rätt nöjd! Då orkade man i stort sett bara slå upp tältet, kanske skriva lite dagbok eller ringa hem till familj och vänner, berättar Ola.

 

Ola använder historiska äventyrare som inspiration till sina expeditioner. Han har till exempel seglat i Fridtjof Nansens spår till Grönland år 2001. Året därpå paddlade han kajak tillsammans med två vänner runt Svalbard i Salomon August Andrées spår. År 2003 seglade han från Sydamerikas sydspets ner till Elefantön, vidare till Sydgeorgien för att slutligen skida över ön – precis som Ernest Henry Shackelton gjorde år 1916.

 

Lever farligt som äventyrare

Under expeditionen till Grönland inträffade en olycka. Olas kompis Torkel Ideström föll handlöst ner i en glaciärspricka på 27 meter, ett fall lika högt som att ramla ner från ett elvavåningshus. Olyckan berodde på att ett rep gick av och Torkel blev akut förd till sjukhus, men lyckligtvis så överlevde han.

 

Även Ola har varit nere i en spricka och vänt. Det hela inträffade också på Grönland, när expeditionen vandrade i ett område där det inte skulle finnas några sprickor. Det visade sig att detta inte stämde och Ola föll. Som tur var fastande hans pulka och kilade sig fast på 7 meters djup, annars hade det kunnat gå riktigt illa.

 

  • Det gick så fort så man fattade inte. Det var nästan mer härligt att överleva än läskigt!

Nu när Ola är ute använder han sig av ännu tjockare rep och han menar att det är viktigt att reflektera över riskerna.

 

- Samtidigt är det mer farligt att röka, stressa eller äta dåligt än att bege sig ut på en expedition! En äventyrare är bra på säkerhet, säger Ola.

 

Vad är det som driver dig?

  • Jag och en kompis var en gång nära att krocka med en fet älg uppe i Norrland. Först då insåg vi att det är viktigt att leva livet medan man lever! Jag tror det är viktigt att våga krångla till det ibland.
     

Det tog dock fyra år innan Ola vågade genomföra sin första expedition. Det var viktigt för honom att känna supporten hemifrån, från familj och vänner. Det kan ibland vara svårt att balansera just familjeliv och äventyr. Ola är själv gift och har två söner som är ett respektive fem år.

  • Det är ett givande och tagande, ibland tror jag det är värre för mig själv än för barnen.
     

Mycket föreberedelser innan en expedition

Ola menar att det finns en stor tillfredställelse i att dra igång ett nytt projekt, allt från att hitta sponsorer till själva genomförandet. Han har numera förverkligat många drömmar, men några finns dock kvar. Nu närmast ska han tillbaka till Svalbard, men ska även lära sin äldsta son att paddla kajak i Dalsland – vilket blir ett äventyr i sig. Idag jobbar Ola med att genomföra mindre turer där andra får förverkliga sina drömmar, vilket han tycker känns häftigt.

 

Ute på expedition kan man under en dag förbruka cirka 8 000 kalorier. Detta medför att Ola har blivit expert på att klunka ren matolja, ungefär 2,5 deciliter per dag. För att träna upp sig inför en resa brukar Ola åka mycket skidor med tre bildäck efter sig i skogen.

 

- Inför en fysisk expedition bör jag egentligen träna minst en gång om dagen, men det är inte alltid jag hinner med det. Jag brukar säga att man ska vara lite halvfet som äventyrare!

 

Hygienen blir även den lite eftersatt under en expedition. Ola kan ha samma kläder upp till åtta veckor och byter kalsonger ungefär halvvägs. Dock menar han att miljön han befinner sig i helt bakteriefri. Anledningen till hans lätta packning är förstås att han inte kan ha med sig för mycket grejer, då blir det för tungt.

 

- Man köper läget och gläds åt det man har. Man är ju ändå ute på sitt livs äventyr!

 

En gång har det hänt att Ola varit tvungen att avbryta en expedition. Han befann sig i Tibet och skulle ta sig upp på ett berg. Problemet var att kineserna krävde att äventyrarna skulle bära inhemska överrockar för att överhuvudtaget få ta sig in i området, vilket så klart gjorde bergklättringen omöjlig.

 

- De förstörde allting. Kineser är hemska människor! 

 

Äventyr framför dans

En ledig söndag tillbringar Ola ute i skogen, där han gärna grillar korv med barnen. Han tycker det är viktigt att hitta på saker, men gillar inte att åka till något köpcentrum. Under vintern åker familjen ofta upp till sitt hus i Sälen, och somrarna spenderar de på västkusten. Förra sommaren besökte de Svalbard då Ola tyckte det var dags för sin yngsta son att få se sin första isbjörn. Livskvalitet för Ola är just att få umgås med familj och vänner samt att få jobba med det han tycker är kul.

 

Är det något som skrämmer dig?

- Givetvis! Jag är inte så himla rädd av mig, men jag tackade exempelvis nej till Let’s Dance. Det kändes läskigt och är nog inte riktigt min grej!

 

Om Ola fick välja vem han vill ska följa med på en av hans expeditioner faller valet på Göran Kropp.

  • Vi var väldigt goda vänner, som hade otroligt kul ihop. Han var en väldigt skön människa. Jag skulle vilja kolla läget med honom och fråga hur det egentligen är i himmelen?
     

Enligt Ola kan vem som helst bli äventyrare. Är man intresserad kan man exempelvis följa med på en av Olas organiserade resor till Svalbard. Det enda som möjligtvis står i vägen är kostnaden – 237 000 kronor.
 

- Det är dyrt att flyga upp med ryssarna! avslutar Ola. 

 

Helena Lindblad